I lördags var jag, Fia, Joel och Johan ute på gården. Jag hade inte ridit sedan september så det var just as amazing as I imagined it to be. Vi filmade till Fias och Joels musikvideo, så de lärde sig rida och allt, skitkul! Och Johan visade var skåpet ska stå såklart. Började med att jag och Elisabeth (som var så snäll och hjälpte till under dagen) red igenom hästarna som de skulle använda och efter det körde vi igång.

Jag har nu sett Dolly Parton. Jag har officiellt sett min största idol och förebild på riktigt. Hur det var? Min bästa musikupplevelse hittills. Dolly Parton var till och med bättre än vad jag hade föreställt mig, hur nu det är möjligt. En sådan fantastisk människa med sådan vacker utstrålning. Det var en djup och intensiv start. Man hörde Dolly's röst sakta, nästan viskande sjunga "I can see the light of a clear blue morning". Ridån åkte upp, helt svart scen förutom allra längst bak där hon stod med en fiol i famnen. Självsäkert började hon lugnt spela samtidigt som hon gick fram till publiken som blir mer och mer crazy (i alla fall jag) av hur ultimat allt är. Sedan drog hon och bandet igång på riktigt med flera förkortade låtar som introduktion. So mighty. Hon sjöng många av mina favoritlåtar, de som är mindre kända men så himla speciella, de som hon personligen gillar att sjunga mest. Smoky mountain memories kom, min absoluta favoritlåt. Jag fick ögonkontakt med henne. Satt i tårar. Jag var så lycklig. Åååååh hon är så jävla BRA!!!!!!!!

Våra ridturer i naturreservatet fortsätter vara fantastiska, magiska, rörande vackra. I början av september är det slut på sommarbetestiden. Då ska vi rida hem hästarna! Hur kul som helst! Kommer ta cirka tre timmar. Nu ska vi börja kolla upp lite olika vägar vi kan rida då. Värsta äventyret ju. Älskar äventyrliga stunder.

Vad gör jag på dagarna? Jo, jag sommarjobbar för fullt. Rider när man har tid/ork på kvällarna. Åker hem någon gång i veckan för att packa om väskan. Sedan är det full rulle igen. Olyckligtvis har jag lyckats blivit sjuk. MITT i sommaren, MITT under jobbveckorna. Bra timing. Jag som inte har varit sjuk på så länge och varit så mallig över mitt starka immunförsvar, tycker att det är jordens undergång. Men snart är jag frisk, ett par dagar till och jag är redo för nya äventyr. Det var dock väldigt synd att jag förlorade många arbetsdagar på grund av förkylning.

För några dagar sedan hade vi clinic med Mia igen, det är så kul att jag får vara med! Eftersom hästarna är på sommarbete hade vi träningen på en stor gräsplätt i närheten. Det var faktiskt väldigt bra att rida där tycker jag, och väldigt skönt att rida på kvällen när luften hade svalnat. Träningen gick superbra och jag var såhäääär glad. Det kändes verkligen som att någonting klickade för mig med ridningen... Nu vet jag att jag är kapabel till att lära mig, även om det tar tid, och även om det är små bitar i taget.

Mycket ridning utan blogguppdatering nu på senaste tiden! :) Jag har varit ute på gården mycket nu och kommer att vara där ännu mer under juli månad för sommarjobb och hästar... Blir nog alldeles awesome!

I fredags var jag ute på en helt underbar ridtur i skogen. Det var en sådan där perfekt varm sommareftermiddag när det inte var för varmt och klibbigt ute, men verkligen inte för kallt. En tunn skjorta var mer än nog. Vi red en ny väg, där det fanns en hel del fina galoppslingor med fantastiskt underlag. Cloudys galopp var så härlig och lugn, han låg inte direkt i rumpan på Sussie framför, tempot var ultimat... Snabbt, men mjukt. Eftersom min keps ville flyga av hela tiden så var jag tvungen att hålla den med ena handen. Enhandsfattning fungerar endast för mig när det är lugnt och avslappnat... Bevis! Jag känner mig så levande i stunder som dessa. Vill alltid ha det så. Visst att man tänker "oj oj, nu går det väldigt snabbt här" ibland men samtidigt njuter man så fullständigt att det goda överväger så brutalt. Hästarna står i sommarhagen nu och verkar så lyckliga. Synd bara att flugor, mygg och broms ska störa dem.

Tillbaka från skogen red vi in i sommarhagen. Cloudy ville genast galoppera tillbaka till sin flock. Det är en lång sträcka att galoppera, stor öppen gräsäng (med skog på sidan som hästarna kan traska in i). Det var svårt att stoppa Cloudy, han var mycket ivrig. Först föll sig den naturliga instinkten in - måste kontrollera, hindra. Men sedan tänkte jag äh... låt honom springa! So I did. Det gick snabbt. Fast det känns väl mycket snabbare än vad det ser ut. Började med att försöka hålla tillbaka honom. Men sista halvan av vägen blev jag totalt avslappnad (trots att jag studsade upp och ner som en tok) och litade helt enkelt på att Cloudy visste var han skulle sätta hovarna, när han skulle stanna, var och hur han skulle sakta in. Och när vi kom till den väntande hästflocken kändes allt så jäkla magiskt. Där kom jag inridandes på världens bästa häst och möttes av ett glatt gäng vackra varelser som alla tittade på oss nyfiket och välkomnade sin hästkompis tillbaka. Solnedgång och fågelkvitter. För att sedan se hästarna rulla sig och galoppera iväg som en enda stor lycklig familj.

Igår åkte jag ut och red, har haft en sådan jäkla hästabstinens nu när det är massa skolgrejer att göra 24/7. Jag och Elisabeth tog en lång tur i skogen. Det var första riktiga sommarritten för mig, jag red i jeans och endast tunn skjorta, så himla underbart! Det var varmt och soligt största delen av tiden, förutom att det småblåste hela tiden. Fågelkvitter, färskt gräs och väldoftande blommor, åååh.