Jag önskar att det fanns fler människor där ute som kan förstå hästar. För det är just det som Horsemanship handlar om. Att förstå sin häst och att bara låta hästen få vara häst. Göra det så naturligt som möjligt i fångenskap. Det är så du får din häst att gilla dig! Inte genom att fläta svansen så hästen inte kan få bort alla irriterande flugor. Inte genom att köpa gulliga, färgglada pads och schabrak som inte ens fyller funktionen så att sadeln istället ligger och skaver på ryggen. Inte genom att trimma känselhåren, ha hästen inlåst i ett ensamt stall dygnet runt eller "visa vem det är som bestämmer". Din häst ska vara din partner, inte din slav. Saker ska ske på bådas villkor, inte bara dina. Tillsammans ska ni uppnå livslång vänskap med hundra procent tillit.

Har du inte tid att arbeta igenom problem med din häst när det kommer till ridning och skötsel, ha inte en häst. Spendera tid med din häst. Gå ut i hagen en stund om dagen, bygg förtroende. Ni ska vara ett med varandra. Gör din häst till prioritet nummer ett, den ska alltid komma i första hand. Sedan om du har tid över kan du träffa vänner, umgås med familj och hitta på annat skoj. Din häst kommer alltid att älska dig om du behandlar den rättvist, så låt den inte stå ensam och bara vänta på dig tills du har en timme över. Håller du inte med mig om detta, så är du helt enkelt ingen horseman.

Jag har aldrig haft en egen häst, men för mig är detta glasklart ändå. Min största dröm är att ha äga en ranch med ett par hästar som jag kommer ge min själ åt. Låta de gå på lösdrift, se till att flocken i hagen är stor, aldrig vara snål med varken pengar eller tid. Jag kommer alltid träna mina hästar i att bygga självförtroende och tillit. Det kommer alltid finnas något att jobba på, och bara det älskar jag! Att arbetet är aldrig slut. De flesta tycker att det är det jobbiga med att ha häst. Och vad bevisar det?

Glöm inte att ni som har egna hästar är väldigt lyckligt lottade. Tänk efter varför ni egentligen är hästägare, kanske kommer ni på att ni kan offra mer för er trogne själsfrände.

The Horse's Prayer

I'm only a horse, dear master, but my heart is warm and true.
I'm ready to work my hardest, for the pleasure of pleasing you.
Good corn, hay and water, are all that I wish to ask.
And a warm dry bed to rest on, when I've finished my daily task.
Don't strike me in needless anger, if I'm slow to understand,
But encourage my drooping spirits with a gentle voice and hand.
Finally, oh my master! When my health and strength are gone,
When I'm getting old and feeble, and my long life's work is done.
Don't sell me to cruel or strange owners, to be slaved to my last breath,
But grant me the untold blessing of a quick and painless death.
That, as you have always found me a patient and loyal friend,
The years of my faithful service may be crowned by a peaceful end.
I plead in the name of the Savior, who cares when the sparrows fall,
Who was born in a lowly stable, and knows and loves us all.

Your faithful and loving friend,
The Horse