Idag åkte jag till stallet vid halv åtta på kvällen. Mötte upp ägaren till Kalle, samt en annan tjej som har de två hästar som vistas i samma stall/hage. Vi tog in hästarna från hagen och gick till stallet som ligger en bit bort. Man måste korsa stora vägen vilket är lite läskigt! Till exempel - När det inte var några bilar inom synhåll så vi gick över. Nästan halvvägs såg jag en bil på långt håll, men ännu var det ingen stress. Sedan hörde jag ägaren säga "Nu får vi nog skynda på lite" och plötsligt var bilen typ tio meter ifrån oss! De kör jättefort och saktar inte ens ner när de ser hästar... Så jag fick öka farten rejält, Kalles rumpa var jättenära bilen när den körde förbi.

I stallet (som för övrigt är supermysigt!) borstade vi, sadlade och tränsade. Sedan red vi alla ut på en långtur i skogen! Om ni bara visste hur underbart det var! Vi skrittade på stora blomsterängar, stigar och grusvägar i solnedgången. En helt magisk kväll!

Det var dock en väldigt intensiv dag måste jag säga. Att rida ut på en ny häst med bilar, cyklister och människor var ganska nervöst. Det gjorde mig uppmärksam, men det ska man ju vara när man lär känna en häst tycker jag! Kalle blev skapligt pigg också, speciellt när han såg andra hästar han inte känner. Då blev han lite ivrig haha!

På en grusväg travade vi också. Blev skumpigt eftersom det var en sådan hård yta. Så jag måste träna på att rida lätt, har nästan glömt bort helt hur det går till! För det är ju också en sådan där grej som måste komma naturligt. Efter några timmar var vi hemma. Pysslade om våra svettiga hästar, borstade, skrubbade bort fläckar, matade och så vidare. Sedan gick vi tillbaka till hagen. :)

Idag åkte ja och mamma till Valbo. Först kollade vi efter en ridhjälm på Hööks. Hittade en som passade mitt runda huvud perfekt! Egentligen vill jag ha en brun, denna från Harry Hall, men den verkar inte finnas någonstans? Fast ridhjälmen jag köpte fungerar kalasbra nu när jag precis har börjat igen! :)


Ser blå ut på bilderna, men den är svart.


Insidan! Fodret är lagom tjockt, så hjälmen blir inte heller för stor när man använt den ett tag.

Efter det började vi leta efter en jacka man kan rida när det är kallare ute, för regn, vind och kyla. Även om sommarvädret har kommit nu så är det bra att ha, hehe. Man vet aldrig när vädret ändras!


Hittade denna! Ni ska bara veta hur skön den är. Snygg färg också.

Det fanns bara L-storlekar kvar men det var lika bra, för den sitter jättebra och eftersom ärmarna är rätt långa kan man antingen skydda händerna när det blåser, eller rulla upp dem när man tycker det blir för varmt. :)

Jag har lite av min gamla ryttarutrustning kvar, sedan jag red "engelskt" som liten. Men några av grejerna är inte mycket använda alls, så jag tänkte ha en bloppis. Tillsammans blir allt en tusenlapp, väldigt lite med tanke på att jag knappt använt grejerna själv + att jag betalade mycket mer för allt...

Om det är något du är intresserad av, maila mig på westernbloggen@hotmail.com! Du kan antingen hämta upp grejerna i Gävle, eller så postar jag de till dig (köparen betalar frakten).


Säkerhetsväst. Som ny, använde den bara ett fåtal gånger!
Märke: Phoenix Performance - Trop Redeeem By Willab
Storlek: YM (Junior-Medium)
Nypris: Cirka 1300:-
Säljs för: 600:-


Ridskor i mycket gott skick, rena och fräscha. Sulorna är inte ens utnötta som ni ser...
Märke: Mountain Horse - Easy Rider Classic
Storlek: 37
Nypris: 599:-
Säljs för: 200:-

SÅLD!


Ridhjälm utan några repor/märken alls, fodret hann knappt forma sig efter mitt huvud. :)
Märke: JOFA
Storlek: 53-54
Nypris: 379:-
Säljs för: 100:-

Ja, det är sant!!! Förstår ni hur lycklig jag är eller?! Det är en underbar arabvalack som är tränad och riden i western i många år! Och det är i Gävle!!! Jag kan cykla till stallet på tjugo minuter!

Igår åkte jag och mamma och tittade på hästen, och idag fick jag provrida. En superfin arabvalack, 16 år, fuxfärgad, och hur snäll som helst! Cirka 153 centimeter i manken, vilket känns alldeles lagom, även om jag är lång så är det liksom tryggt och balanserat! Han är verkligen jättemysig. Kalle heter han, gulligt!!! Mamma som är väldigt hästrädd vågade till och med ge honom en morot. :)

TÄNK. Från att rida en gång i månaden, till att rida hela tre gånger i veckan!

Jag älskar de här stövlarna som jag köpte för någon månad sen! Riktig western-style med de långa fransarna. Dock inte stövlar att rida i, de är ganska sköra och alldeles "för fina". Men på tävling skulle de nog fungera bra!

(Det blir mycket Rick Gore Horsemanship i bloggen nu, men han är bara så himla bra!!!)

Min största dröm är att ha en egen ranch någonstans i U.S.A. Trots att den typiska ranchen man ser i cowboy-filmer ser ut att ligga mitt i öknen, så vill jag tänka på hästarnas bästa. De måste kunna äta grönt gräs och känna hur jorden de går i är fuktig från regnet. Att vara en del av naturen med andra ord...

Jag har researchat mycket om ranch-köp! Det kanske är långt tills det kommer hända för mig, men jag bara måste ha lite koll... Annars exploderar jag av längtan haha!

Nu är det så att jag redan har hittat min drömranch. Handen på hjärtat, har ni sett något vackrare?



Ranchen ligger i San Diego, södra Kalifornien, vid ett underbart country-ställe vid namn Pine Valley (fast det ser ganska torrt ut där, så jag kanske får söka mer norrut istället). Själva huset är lagom stort och ser jättemysigt ut. Det är dock helt fel färger och inredning, men det fixar ju jag direkt!




På gården finns en lada med två sadelkammare, ett stort rum för foder/hö och mycket plats för förvaring. Sex utomhusstall (just sex stall är helt perfekt, och att de är utomhus eftersom jag vill ha mina hästar på lösdrift!). En round pen, en riktig ridbana och en massa plats för parkering av trailers, bilar, båtar och annat. Dessutom finns ett fantastiskt vackert lusthus på gården!

Underbara ridvägar och hiking-spår i skogen vid bergen. Nära till skolor, mataffärer, flygplats, sjukhus och framförallt - storstan!




Priset för detta fantastiska ställe är något över 4 miljoner kronor. Det är INTE speiciellt mycket jämfört med andra rancher jag har tittat på! Sen kanske man kan odla grönsaker och annat (om klimatet tillåter) att sälja och äta själv för att det ska bli billigare att leva.



Jag kan verkligen se mig själv där med en palominofärgad quartervalack och en american painthorse som jag tränar och tävlar i western, samtidigt som jag får njuta av livet på ett sådant sagolikt vackert ställe. Bara känslan av frihet.

Frida: Kan du inte visa en bild på en häst som går samlad? Så jag vet om jag har fattat rätt, haha!

Svar: Of course my horse! Här är en bild på en häst i samlad skritt, med nacken helst i en rak linje och bäckenet ser ut att vinklas lite bakåt. Avslappnad men samtidigt håller hästen upp sig själv och arbetar med ryggen, samlad liksom!


Bildkälla: http://www.sullenbergerquarterhorses.com/pasthorses.htm

Min andra träning i westernridning är nu avklarad! Det är så underbart att jag inte vet var jag ska ta vägen. Att börja rida western är det bästa jag har gjort. Jag är så himla glad!

Idag fick jag rida Boy, en American Painthorse. Superfin och snäll... Stor också, över 160 centimeter i mankhöjd. Märkte att han var lite osäker med mig i början eftersom jag var en total främling för honom. Därför höll han alltid ett vakande öga på mig när jag ryktade, hehe. Men sen blev han mycket lugnare!


Hade inte med mig någon kamera till stallet, men jag hittade en tjusig bild på Boy!

Vad jag fokuserade på mest idag, var att samla hästen i skritt och trav. När hästen samlas ska den sänka huvudet (ta lätt kontakt i mun och skänklar), och direkt när den gör det ska man släppa allt tryck. En häst som rider med en upphöjd, nervös hals blir till slut förstörd, och man ska lära den att kunna vara avslappnad i hela nacken genom att hålla en rak linje! :)

Att samla i skritt var lätt, inga problem alls. Men att samla i trav var däremot lite knepigare... Jag tycker fortfarande att det är skapligt svårt att hålla traven igång i westernridning. Hästen kan och vet vad den gör, men försöker såklart slippa... Som nybörjare blev jag tillsagd att klämma och smacka mycket för att visa hästen att nu får den inte vara lat. Westernryttare som kan sin grej behöver bara samla en gång i början, men för oss gröngölingar gäller det att repetera tills mönstret faller in. Åh jag längtar tills jag blir så bra att jag inte behöver klämma och smacka konstant, utan bara får en galant samlad, travande häst... Framsteg!

Jag inser verkligen hur mycket jag har att lära, och det är jag så otroligt glad över! Bara tanken av en massa år av westernridning och utveckling gör mig alldeles pirrig. Tänk vad roligt när man väl lyckas med ett steg och det blir en rutin! Det hade ju inte varit kul om man lär sig allt på första lektionen! Livet är sannerligen en utmaning... Man möter svårigheter och kommer förbi dem, och efter det känner man sig så oerhört stolt.

Såg att ett par stycken av er tycker att bloggen är segladdad... ska försöka ta reda på vad problemet är! :)

På måndag har jag som sagt nästa lektion i westernridning. Någon gång i framtiden vill jag att mamma/pappa (eller båda) följer med för att se hur fint det är där. Därför tänkte jag att det var perfekt nu när mamma har fått låna min morbrors bil, eftersom han är bortrest. Men hon kan ju inte ta ledigt från jobbet bara för det. Jag frågade min tränare om hon jobbar under helger också, men det gör hon helst inte. Vilket är förståeligt! Dessutom tävlar hon de flesta helger.

Så jag får åka själv på måndag. Fast det blir bara kul, ett äventyr! Jag kan ju inte förvänta mig att ta med någon person varje gång haha. Nu vet jag i alla fall vilket tåg jag ska ta till Uppsala och vilken buss jag ska ta till stallet. Det finns bara en buss jag kan ta så om jag missar den är jag körd!

Åh, jag längtar så himla mycket! Ni där ute som har egen häst är väldigt lyckligt lottade. Förstå att kunna rida varje dag, sköta om, fodra, städa, bygga en stabil relation med hästen... Jag tror nämligen inte att man kommer så långt genom att ta en lektion varannan vecka. Visst är det alltid något men om man vill bli riktigt bra så måste man nog vara bland hästarna ofta! Eller vad tror ni?

En väldigt bra video från Rick Gore. Men så säger jag om alla hans videos haha. Den här visar hur man matar en häst (morötter, äpplen och annat gott) utan att råka bli biten i fingrarna. Aldrig hästens fel! :)

Idag ringde min tränare! Jag har försökt få tag i henne en hel vecka, men hon har varit väldigt upptagen med arbete... Men nu bokade vi äntligen nästa privatlektion, det blir nästa måndag klockan 10:00, precis som förra gången!

Det är inte meningen att det ska gå så här lång tid mellan varje träning. Egentligen vill jag rida en gång i veckan, men det har jag inte råd med. Planen är att jag ska ta privatlektioner fram till hösten då kurserna börjar, då kanske jag till och med har kommit så långt att jag kan börja i medelgruppen direkt! :) Varje kurs har max sju elever, vilket är skönt så man fortfarande får mycket hjälp.

Jag vill ta kursen för att det är mycket billigare (en gång i veckan, sju lektioner, 1950 kronor), än att betala 450 kronor per privatlektion. Enligt mina beräkningar tjänar jag hela 1200 spänn på det!


Längtar tills nästa vecka jättemycket nu!

Shawn Flarida och hans häst är ju grymma! Bara kolla spinnet, hur smidigt kan det bli?!

Det finns inte något som är mer intressant än Natural Horsemanship! All information jag hittar suger jag åt mig som en svamp. Jag tycker att det är väldigt märkligt att det finns hästägare där ute som inte tränar NH. Varför vill de inte förstå sin egen häst?

Av allt videotittande och läsande, har jag fått en riktig idol och förebild när det gäller Natural Horsemanship. Han heter Rick Gore och av honom har jag lärt mig det allra mesta! Det började med att jag av en slump hittade en av hans träningsvideos på YouTube. Då blev jag fast och kollade genast igenom de andra 79 uppladdade filmerna han hade. Till min stora lycka upptäckte jag att han också hade en egen hemsida med ännu fler tips!


Rick Gore med sina hästar Buddy och Tanner

Vad som får mig att gilla Rick Gore så mycket, är att han förklarar allt på ett himla bra vis. Det han säger känns liksom så självklart och naturligt, han får en att förstå på en gång! Sen älskar jag också hur han samtidigt blandar in sin härliga personlighet och humor. Nämnde jag att jag är kär i hans ena häst Buddy? Quartervalack, Palominofärgad. Det är min absoluta drömhäst, perfekt varelse på denna jord.

Jag kommer börja lägga upp Rick Gore’s videos här i Westernbloggen, förhoppningsvis finner ni honom lika intelligent inom ämnet som jag gör!

För att komma till hans hemsida, "Think Like A Horse - Natural Horsemanship", klicka här
För att komma till hans Facebook-sida, klicka här
För att komma till hans YouTube-kanal, klicka här

Här är en av hans underbara videos - hur man westernsadlar en häst!

Westernridningens teknik och utrustning kommer från Spanien redan på 1400-talet. När de spanska vaqueros (cowboys) erövrade Amerika på 1500-talet tog de sina hästar med sig. Då kallades inte ridtekniken för “westernridning”, utan det är ett uttryck som USA utvecklade med tiden eftersom det var i den Amerikanska Western under slutet av 1700-talet som metoden fick sin explosion.



Amerikanerna upptäckte fördelarna med att kunna samarbeta med sin häst. Nu blev det hårda arbetet på ranchen mer avslappnat för både häst och människa, vilket gjorde att man utan problem klarade av en lång arbetsdag utan att bli för trött.

Men trots detta var boskapsskötandet ett slitsamt och enformigt yrke. Det tog inte lång tid förrän ryttarna uppfann olika tävlingsgrenar för att jämföra sina ridkunskaper med varandra, vilket genast gjorde vardagen mer spännande. Ranchägarna började arrangera tävlingar där alla som ville fick visa upp vad de kunde inför en jublande publik. Det var också ett bra sätt för arbetslösa boskapsskötare att bli sedda om en arbetsgivare som sökte potentiella människor för jobb, var närvarande vid tillställningen.

Ina undrar: Är det inte obekvämt att rida i jeans? Eller har ni andra typer av ridbyxor också?

Svar: Man kan rida i vad som helst, det man tycker är skönast helt enkelt... Jag tycker inte det är obekvämt att rida i jeans, det har jag nästan alltid gjort. Däremot är det väldigt svårt att sitta upp om jeansen är tighta.


Jag i mina sönderspräckta jeans...