Q&A - Barrel Race
Frieda har ställt några frågor om tävlingsgrenen Barrel Race så jag ska svara så gott jag kan!
Vad menas med en flygande start?
Det är precis som det låter - att man kommer galopperande i högsta fart när det är sin tur att tävla.
Är det inte någon startsignal?
Tidtagningen startar när hästens nos passerar startlinjen och stoppar när hästens nos passerar linjen på tillbakavägen, så det blir en automatisk startsignal på det viset.
Varför får man poängavdrag om man tappar hatten?
Det är bara en "rolig regel" de har skapat för Barrel Race och Pole Bending. Dessutom blir det svårare att vinna ju fler olika poängavdrag man kan få, så de valde väl att skoja till det helt enkelt hehe...
Får man inte ha band som håller fast den?
Jo, det får man. Men ibland kan de till och med flyga av i hög hastighet har jag sett!
Vad menas med att korsa sin egen väg?
I Barrel Race rider man i ett treklöversmönster så man alltid korsar sin egen väg. Bilden nedan visar exakt hur det ser ut... När man rider in så svänger man alltså vänster om den första tunnan så man korsar sin egen väg när man ska till nästa. Det betyder att man alltid måste börja på höger sida av de resterande två tunnorna.
Här är en video med en kvinna som förklarar hur Barrel Race går till, samtidigt som en tjej demonstrerar på hästryggen. Det är alltså bara en träningsvideo i lugnt tempo, i tävling går det betydligt snabbare, haha!
Vad menas med en flygande start?
Det är precis som det låter - att man kommer galopperande i högsta fart när det är sin tur att tävla.
Är det inte någon startsignal?
Tidtagningen startar när hästens nos passerar startlinjen och stoppar när hästens nos passerar linjen på tillbakavägen, så det blir en automatisk startsignal på det viset.
Varför får man poängavdrag om man tappar hatten?
Det är bara en "rolig regel" de har skapat för Barrel Race och Pole Bending. Dessutom blir det svårare att vinna ju fler olika poängavdrag man kan få, så de valde väl att skoja till det helt enkelt hehe...
Får man inte ha band som håller fast den?
Jo, det får man. Men ibland kan de till och med flyga av i hög hastighet har jag sett!
Vad menas med att korsa sin egen väg?
I Barrel Race rider man i ett treklöversmönster så man alltid korsar sin egen väg. Bilden nedan visar exakt hur det ser ut... När man rider in så svänger man alltså vänster om den första tunnan så man korsar sin egen väg när man ska till nästa. Det betyder att man alltid måste börja på höger sida av de resterande två tunnorna.
Här är en video med en kvinna som förklarar hur Barrel Race går till, samtidigt som en tjej demonstrerar på hästryggen. Det är alltså bara en träningsvideo i lugnt tempo, i tävling går det betydligt snabbare, haha!
Utrustning i westernridning
Ett stort plus med westernridning, är att själva utseendet är så otrolig snyggt! Det ser väldigt avslappnat ut och utrustningen är dessutom mycket bekväm att rida i under långa arbetsdagar. Låt mig citera Wikipedia; "Eftersom boskapsskötare har sin arbetsplats på hästryggen så är utrustningen viktig för både häst och människa". Jag fullkomligt älskar det! I westernridning ser utrustningen ganska annorlunda mot den man använder i den engelska ridstilen. Här komer fakta om westerns grundutrustning till hästen...
Sadlar
Nedan ser ni en bra bild på en westernsadel som visar vad varje del heter (på engelska dock, så om ni vill veta vad de betyder så får ni slå upp orden i ett lexikon). Det här är en ganska klassisk westernsadel, men det finns många olika sadlar beroende på exakt vad man rider. Det är viktigt att anpassa sig efter arbetet, så man inte sliter ut sig själv och hästen i onödan!
Ropingsadel
Konstruerad för att snabbt kunna ta sig i och ur. Hornets konstruktion är anpassat för att klara av ett lasso. Används för infångande och urskillning av boskap. Sadeln är ofta bestyckad med en roping- eller arbetsgjord i bakre delen för att inte kunna tippa upp när lassot är bundet i hornet och spänns.
Ranchsadel
Lång sits i ett hårt material för att motstå nötning. Hornet bör vara av samma sort som ropingsadelns. Här är det viktigt att sadeln passar både häst och ryttare då den används av boskapsskötaren som jobbar runt ranchen och sitter långa stunder i sadeln. Lätt att kunna spänna fast sadelväskor och liknande.
Trailsadel
En "nöjessadel" för långa turer i skog och mark med samma egenskaper som ranchsadeln, men den har inga krav på ett kraftigt horn. Sadeln är bekväm och lätt.
Reiningsadel
Tävlingssadel med rena linjer och djup sits för att ryttaren ska få en närmare kontakt med hästen.
Pleasuresadel
Används inom tävlingsgrenarna Western Pleasure, Western Horsemanship och Trail. Sadeln är gjord i mjukt läder med en rak sits som hjälper ryttaren att sitta rakt. Kan se ut som både en ranchsadel och ropingsadel men är inte lika stabilt byggd. Rekommenderad som nybörjarsadel.
Pads
Eftersom westernsadeln är ostoppad på undersidan, lägger man en pad där under sadeln. Enklare är så är det inte! Padsen är oerhört vackra tycker jag... De bidrar väldigt mycket till den sköna westernkänslan!
Huvudlag, tyglar och bett
I westernridning strävar man efter att låta hästen gå på lösa tyglar och att inget tryck ska användas i munnen från ett bett. Tyglarna, benen och ryttarens kroppsvikt ska vara tillräckligt. En normaltränad häst reagerar på hur tyglarna rör vid halsen (såkallat nackreining) och vet på det viset vilket håll den ska åt.
Huvudlag
Huvudlaget är remtyget som håller fast bettet i hästens mun. Som allt i westernridning strävar man efter enkelhet och därför fixeras huvudlaget ofta av endast ett öra (one-ear) och en hakrem.
Tyglar
Tyglarna finns i både hel och delad version. Om ryttaren behöver använda sig av ett lasso eller har händerna upptagna med annat så binds de tvådelade tyglarna ihop och läggs över hornet på sadeln. Då styrs hästen helt och hållet med kroppsvikt och andra hjälper.
Källor: Här, här och från min instruktör! :)
Sadlar
Nedan ser ni en bra bild på en westernsadel som visar vad varje del heter (på engelska dock, så om ni vill veta vad de betyder så får ni slå upp orden i ett lexikon). Det här är en ganska klassisk westernsadel, men det finns många olika sadlar beroende på exakt vad man rider. Det är viktigt att anpassa sig efter arbetet, så man inte sliter ut sig själv och hästen i onödan!
Ropingsadel
Konstruerad för att snabbt kunna ta sig i och ur. Hornets konstruktion är anpassat för att klara av ett lasso. Används för infångande och urskillning av boskap. Sadeln är ofta bestyckad med en roping- eller arbetsgjord i bakre delen för att inte kunna tippa upp när lassot är bundet i hornet och spänns.
Ranchsadel
Lång sits i ett hårt material för att motstå nötning. Hornet bör vara av samma sort som ropingsadelns. Här är det viktigt att sadeln passar både häst och ryttare då den används av boskapsskötaren som jobbar runt ranchen och sitter långa stunder i sadeln. Lätt att kunna spänna fast sadelväskor och liknande.
Trailsadel
En "nöjessadel" för långa turer i skog och mark med samma egenskaper som ranchsadeln, men den har inga krav på ett kraftigt horn. Sadeln är bekväm och lätt.
Reiningsadel
Tävlingssadel med rena linjer och djup sits för att ryttaren ska få en närmare kontakt med hästen.
Pleasuresadel
Används inom tävlingsgrenarna Western Pleasure, Western Horsemanship och Trail. Sadeln är gjord i mjukt läder med en rak sits som hjälper ryttaren att sitta rakt. Kan se ut som både en ranchsadel och ropingsadel men är inte lika stabilt byggd. Rekommenderad som nybörjarsadel.
Pads
Eftersom westernsadeln är ostoppad på undersidan, lägger man en pad där under sadeln. Enklare är så är det inte! Padsen är oerhört vackra tycker jag... De bidrar väldigt mycket till den sköna westernkänslan!
Huvudlag, tyglar och bett
I westernridning strävar man efter att låta hästen gå på lösa tyglar och att inget tryck ska användas i munnen från ett bett. Tyglarna, benen och ryttarens kroppsvikt ska vara tillräckligt. En normaltränad häst reagerar på hur tyglarna rör vid halsen (såkallat nackreining) och vet på det viset vilket håll den ska åt.
Huvudlag
Huvudlaget är remtyget som håller fast bettet i hästens mun. Som allt i westernridning strävar man efter enkelhet och därför fixeras huvudlaget ofta av endast ett öra (one-ear) och en hakrem.
Tyglar
Tyglarna finns i både hel och delad version. Om ryttaren behöver använda sig av ett lasso eller har händerna upptagna med annat så binds de tvådelade tyglarna ihop och läggs över hornet på sadeln. Då styrs hästen helt och hållet med kroppsvikt och andra hjälper.
Källor: Här, här och från min instruktör! :)
Tävlingsgrenar i westernridning
I det här inlägget tänkte jag kortfattat skriva om de tävlingsgrenar som finns i westernridning! Detta är nämligen kategorin där jag fyller bloggen med allt som har med tävling att göra. För mig är det givetvis en dröm att tävla i western, så det här kommer nog hålla mig inspirerad hela vägen dit! :)
Tidsgrenar
Barrel Race
Ridning i hög fart runt och mellan tunnor i ett klövermönster. I Barrel Race ska ryttaren rida runt tre tunnor (Barrels) på ett sätt så att man alltid korsar sin egen väg. Att välta en tunna medför fem sekunders tidstillägg. Ryttaren tillåts ha flygande start. Om hatten flyger av ger detta fem sekunders tidstillägg. Barrel Race rids i två heat där de sammanlagda tiderna räknas.
Pole Bending
Den tävlande ska starta med flygande start och rida slalom mellan sex uppsatta stolpar med ett avstånd av 6,3 meter mellan varje. Att välta en stolpe medför fem sekunders tillägg till totaltiden. Likaså om ryttaren tappar sin hatt under vistelsen på banan.
Roping
Roping är en stor gren i USA där man använder lasso som arbetsredskap i det dagliga rancharbetet. Grenen går ut på att så snabbt som möjligt rida ifatt en springande kalv och fånga den med lassot. I Sverige är det dock förbjudet. Här använder vi istället en såkallad Dummy, en konstgjord kalv i som dras på en släde efter en bil, fyrhjuling eller liknande.
Ryttaren startar i en box med kalven jämsides, utanför boxen. En lina vid ingången till boxen släpps när det startar, vilket är klarsignalen för ryttaren. Då ska ryttaren galoppera ifatt och med ett kast träffa kalven. Klockan stannar när ryttaren fångat kalven och ryggat hästen som ska hålla lassot sträckt medan ryttaren rör vid kalven.
Ryttaren tillåts göra två kast efter det att kalven börjat röra sig. Om ryttaren gör två kast ska han ha två lasson och använda båda två. Endast träff runt halsen godkänns. Om lassot lossnar innan ryttaren hunnit lägga handen på kalven erhålls ingen tid. Om ryttaren endast har ett lasso ska han vid miss lämna banan efter sitt kast.
Stopping
Ryttaren startar i en box med kalven jämsides, utanför boxen. En lina vid ingången till boxen släpps när det startar, vilket är klarsignalen för ryttaren. Då ska ryttaren galoppera ifatt och med ett kast träffa kalven. Ryttaren ska inte sitta av efter att ha träffat kalven, utan istället göra en såkallad "Dally”, det vill säga slå lassot runt sadelhornet. Hästen backas sedan tills repet är sträckt. Klockan stannar när momentet är utfört och repet ligger kvar runt kalvens hals.
Ranchgrenar
Ranch Cutting
Ett numrerat djur ska skiljas ur en boskapshjord för att visa hästens förmåga att hantera boskap. När hästen nöjaktigt visat sin förmåga i Cutting, ska ekipaget driva djuret in i en fålla i den andra änden av banan.
Ranch Trail
Banan ska bestå av minst sex hinder som ska vara utformade för att visa hästens förmåga och villighet att utföra olika moment som man kan råka ut för under en normal arbetsdag på en ranch. Om möjlighet finns skall realistiska och naturliga hinder användas. När möjlighet finns är det att föredra att banan sätts upp utanför arenan och att terrängen och de naturliga omgivningarna används. En häst ska belönas för korrekta gångarter och en alert attityd mellan hindren.
Ridgrenar
Reining
Deltagarna rider ett angivet mönster med ryttaren i full kontroll över alla hästens rörelser. Hästen låter sig villigt ridas, med väldigt lite eller inget synbart motstånd. Poängavdrag ges vid brist av kontroll (i förhållande till graden av avvikelse). Man får poäng för god mjukhet, finess, snabbhet och bestämdhet i utförandet, samtidigt som man håller en kontrollerad fart.
Western Riding
Här bedömer man kvalitén på hästens galoppombyten, gångarter, lydnad, temperament och uppförande. Hästens ska ridas i normalt tempo, vara känslig, taktmässig, lydig och ha lätta, mjuka rörelser. Mönstret ska genomföras med rena byten (det vill säga med bak- och framben samtidigt) mitt emellan två markeringar.
Trail
I trail bedöms hästens förmåga att ta sig över och igenom olika slags hinder som man kan träffa på i naturen, till exempel stockar, broar och grindar. Tonvikten läggs på samarbetet mellan häst och ryttare, utförandet och svar på ryttarens hjälper. Minsta olydnad kan leda till straffpoäng, så hästens förtroende för ryttaren betyder mycket.
Western Pleasure
Alla deltagare inne på banan samtidigt. Man rider längs fyrkantsspåret i alla gångarter. Cirka 80% av bedömningen ligger på hästens disciplin. Resterande på ryttarens sits, hållning och förmåga att kommunicera med sin häst. Hästen ska gå i en form där halsen är nära nog rak och med huvudet framför lodplanet. Går hästen med öronen under manken i fler än fem steg i följd diskvalificeras ekipaget. Det är vanligt i Western Pleasure att ryttaren rider med löst hängande tyglar. Man ska få intrycket att hästen är ett nöje (pleasure) att rida.
Källa: Bukefalos (den mesta informationen kommer därifrån)
Tidsgrenar
Barrel Race
Ridning i hög fart runt och mellan tunnor i ett klövermönster. I Barrel Race ska ryttaren rida runt tre tunnor (Barrels) på ett sätt så att man alltid korsar sin egen väg. Att välta en tunna medför fem sekunders tidstillägg. Ryttaren tillåts ha flygande start. Om hatten flyger av ger detta fem sekunders tidstillägg. Barrel Race rids i två heat där de sammanlagda tiderna räknas.
Pole Bending
Den tävlande ska starta med flygande start och rida slalom mellan sex uppsatta stolpar med ett avstånd av 6,3 meter mellan varje. Att välta en stolpe medför fem sekunders tillägg till totaltiden. Likaså om ryttaren tappar sin hatt under vistelsen på banan.
Roping
Roping är en stor gren i USA där man använder lasso som arbetsredskap i det dagliga rancharbetet. Grenen går ut på att så snabbt som möjligt rida ifatt en springande kalv och fånga den med lassot. I Sverige är det dock förbjudet. Här använder vi istället en såkallad Dummy, en konstgjord kalv i som dras på en släde efter en bil, fyrhjuling eller liknande.
Ryttaren startar i en box med kalven jämsides, utanför boxen. En lina vid ingången till boxen släpps när det startar, vilket är klarsignalen för ryttaren. Då ska ryttaren galoppera ifatt och med ett kast träffa kalven. Klockan stannar när ryttaren fångat kalven och ryggat hästen som ska hålla lassot sträckt medan ryttaren rör vid kalven.
Ryttaren tillåts göra två kast efter det att kalven börjat röra sig. Om ryttaren gör två kast ska han ha två lasson och använda båda två. Endast träff runt halsen godkänns. Om lassot lossnar innan ryttaren hunnit lägga handen på kalven erhålls ingen tid. Om ryttaren endast har ett lasso ska han vid miss lämna banan efter sitt kast.
Stopping
Ryttaren startar i en box med kalven jämsides, utanför boxen. En lina vid ingången till boxen släpps när det startar, vilket är klarsignalen för ryttaren. Då ska ryttaren galoppera ifatt och med ett kast träffa kalven. Ryttaren ska inte sitta av efter att ha träffat kalven, utan istället göra en såkallad "Dally”, det vill säga slå lassot runt sadelhornet. Hästen backas sedan tills repet är sträckt. Klockan stannar när momentet är utfört och repet ligger kvar runt kalvens hals.
Ranchgrenar
Ranch Cutting
Ett numrerat djur ska skiljas ur en boskapshjord för att visa hästens förmåga att hantera boskap. När hästen nöjaktigt visat sin förmåga i Cutting, ska ekipaget driva djuret in i en fålla i den andra änden av banan.
Ranch Trail
Banan ska bestå av minst sex hinder som ska vara utformade för att visa hästens förmåga och villighet att utföra olika moment som man kan råka ut för under en normal arbetsdag på en ranch. Om möjlighet finns skall realistiska och naturliga hinder användas. När möjlighet finns är det att föredra att banan sätts upp utanför arenan och att terrängen och de naturliga omgivningarna används. En häst ska belönas för korrekta gångarter och en alert attityd mellan hindren.
Ridgrenar
Reining
Deltagarna rider ett angivet mönster med ryttaren i full kontroll över alla hästens rörelser. Hästen låter sig villigt ridas, med väldigt lite eller inget synbart motstånd. Poängavdrag ges vid brist av kontroll (i förhållande till graden av avvikelse). Man får poäng för god mjukhet, finess, snabbhet och bestämdhet i utförandet, samtidigt som man håller en kontrollerad fart.
Western Riding
Här bedömer man kvalitén på hästens galoppombyten, gångarter, lydnad, temperament och uppförande. Hästens ska ridas i normalt tempo, vara känslig, taktmässig, lydig och ha lätta, mjuka rörelser. Mönstret ska genomföras med rena byten (det vill säga med bak- och framben samtidigt) mitt emellan två markeringar.
Trail
I trail bedöms hästens förmåga att ta sig över och igenom olika slags hinder som man kan träffa på i naturen, till exempel stockar, broar och grindar. Tonvikten läggs på samarbetet mellan häst och ryttare, utförandet och svar på ryttarens hjälper. Minsta olydnad kan leda till straffpoäng, så hästens förtroende för ryttaren betyder mycket.
Western Pleasure
Alla deltagare inne på banan samtidigt. Man rider längs fyrkantsspåret i alla gångarter. Cirka 80% av bedömningen ligger på hästens disciplin. Resterande på ryttarens sits, hållning och förmåga att kommunicera med sin häst. Hästen ska gå i en form där halsen är nära nog rak och med huvudet framför lodplanet. Går hästen med öronen under manken i fler än fem steg i följd diskvalificeras ekipaget. Det är vanligt i Western Pleasure att ryttaren rider med löst hängande tyglar. Man ska få intrycket att hästen är ett nöje (pleasure) att rida.
Källa: Bukefalos (den mesta informationen kommer därifrån)
Natural Horsemanship
De allra flesta westernhästar är tränade inom någonting såkallat Natural Horsemanship (NH). Det är läran om hur en häst fungerar och uppfattar omvärlden genom att samarbeta och kommunicera på hästens egna språk. Olyckor och andra problem uppstår oftast för att vi använder vårt mänskliga tänkande på hästens beteende. Hästar tänker svart/vitt, så de vet inte när de gör halvrätt! Just därför måste vi vara mycket tydliga när vi tränar Natural Horsemanship.
Det viktigaste vi människor måste förstå, är att det aldrig är hästens fel! Hästen ger alltid varningssignaler innan den till exempel sparkar eller biter någon. Det är vi som måste vara uppmärksamma, och om vi inte är det så har vi bara oss själva att skylla. Hästar kan inte med ord be oss sluta när de har fått nog, så vi måste helt enkelt lyssna på deras kroppsspråk.
Eftersom hästen är både ett flock- och flyktdjur så är det essentiellt att den känner sig trygg runt människan, speciellt med tanke på att vi människor är rovdjur. Att träna din häst i Natural Horsemanship är det absolut bästa viset att uppnå maximalt resultat på den fronten. För vem vill inte ha en bra relation med sin häst? Det är en av de stora anledningarna till varför jag är så intresserad av western, eftersom NH ofta är en självklarhet där.
Det här är alltså kategorin där jag kommer skriva om Natural Horsemanship. Jag vill själv lära mig så mycket som möjligt om ämnet, även om jag redan har läst om det som en tok de senaste veckorna. Om ni har några synpunkter, funderingar eller frågor, så skriv gärna i kommentarsfältet nedan. Där svarar jag alltid på era kommentarer eftersom bloggen ska kännas öppen för alla!
Det viktigaste vi människor måste förstå, är att det aldrig är hästens fel! Hästen ger alltid varningssignaler innan den till exempel sparkar eller biter någon. Det är vi som måste vara uppmärksamma, och om vi inte är det så har vi bara oss själva att skylla. Hästar kan inte med ord be oss sluta när de har fått nog, så vi måste helt enkelt lyssna på deras kroppsspråk.
Eftersom hästen är både ett flock- och flyktdjur så är det essentiellt att den känner sig trygg runt människan, speciellt med tanke på att vi människor är rovdjur. Att träna din häst i Natural Horsemanship är det absolut bästa viset att uppnå maximalt resultat på den fronten. För vem vill inte ha en bra relation med sin häst? Det är en av de stora anledningarna till varför jag är så intresserad av western, eftersom NH ofta är en självklarhet där.
Det här är alltså kategorin där jag kommer skriva om Natural Horsemanship. Jag vill själv lära mig så mycket som möjligt om ämnet, även om jag redan har läst om det som en tok de senaste veckorna. Om ni har några synpunkter, funderingar eller frågor, så skriv gärna i kommentarsfältet nedan. Där svarar jag alltid på era kommentarer eftersom bloggen ska kännas öppen för alla!
Westernbloggens första inlägg och min första träning
Idag var jag på min första privatlektion i Westernridning. Jag har försökt förklara ett flertal gånger hur himmelskt det var att sitta på hästryggen igen, men simpla ord kan inte beskriva det! Lyckan är total. Som att jag äntligen har hittat tillbaka till platsen där en bit av min själ gömde sig.
Strax utanför Uppsala ligger Sandbyholms Westernridskola, och dit åkte jag imorse. Stället är stort, med nybyggt ridhus och jättefint stall, men samtidigt känns det någorlunda privat vilket jag älskar. Inga småbarn som springer omkring dag ut och dag in. Jag var till och med den enda som var där.
Jag fick hälsa på min nya instruktör som är en av Sveriges bästa westernryttare, det känns häftigt! Efter det gick allt ganska snabbt. Vi hämtade en superfin, snäll quarterhäst (Jady eller Jainy kallades hon om jag inte minns fel, osäker på stavning). Fick borsta, sadla och tränsa. Redan där fanns nytt att lära eftersom westernsadel- och träns ser relativt annorlunda ut jämfört med den utrustning jag har använt i den engelska ridstilen. Jag blev också förvånad att hästen kunde stå helt fritt i gången. De ridlärare jag har haft tidigare har lärt mig att hästen måste absolut vara uppbunden, annars kommer den typ få panik och döda dig. Det är en annan sak jag kommer skriva mycket om här i bloggen - Natural Horsemanship! Bästa grejen inom western om ni frågar mig.
Nu var det många år sedan jag red och därför har jag inte vistas med hästar så mycket. Då har jag utvecklat en svag rädsla för stora djuren. Därför blev jag lite osäker när min tränare gick iväg för att göra annat, medan jag stod med en fri häst alldeles ensam. Men hästen (föredrar att säga “hästen” så jag inte skriver fel namn hehe) var så himla underbar, så det var inga problem och på väldigt kort tid kände jag mig trygg igen.
Vi gick in i ridhuset och jag satt upp (då mina gamla trasiga jeans spräcktes totalt). Min tränare började prata om grunderna i westernridning. Det mesta kom jag ihåg från när jag provade på som liten, men det var ändå kolossalt mycket att ta in på så kort tid! Westernridning är verkligen något helt annat, och nu känns den engelska ridstilen rätt lätt. Där drar man i tyglarna åt det hållet man vill att hästen ska gå, så måste den gå emot trycket för att lyda (Don't get me wrong! Den ridstilen innebär såklart mer än så, all ridning är komplicerad!) Men western är så otroligt avslappnande... Även om det är svårt i början. Det var sannerligen en tuff lektion.
Idag hann jag inte mer än skritta och trava, tiden gick läskigt fort. Det svåraste var att styra tycker jag. Handrörelser och vikthjälper är knepiga, speciellt när jag har svårt att skilja på höger och vänster. Jag fick bland annat lära mig detta:
Börja skritta (lätta en aning ur sadeln, sträck fram tygeln, smacka lite om det behövs)
Byta från skritt till trav, hålla igång traven
Styra i cirklar
Rida sicksack mellan koner
Halt från både skritt och trav (sitt djupare i sadeln, trampa ner hälen och säg “whoo”)
Backa (tyngre kroppsvikt, höj händerna, dra lätt i tyglarna)
Westernridning är en konst... En av de viktigaste huvudreglerna är att inte sätta press i munnen på hästen, genom att dra hårt i tyglarna och styra på det viset. Det kan vara krångligt om man nu är van vid den engelska ridstilen. Om man är nybörjare så kan man ibland använda sig av tyglarna lite grann för att underlätta det hela. Fast nu måste jag lära mig att inte förlita mig på dem!
Första privatlektionen i westernridning blev oerhört lyckad, och jag är glad glad glad!
Nu blev mitt första inlägg här väldigt långt. Men jag kan inte hjälpa det, om man är så passionerad över någonting så måste man helt enkelt få allt ur sig. Det ska i alla fall bli väldigt spännande att få börja skriva här, jag kan inte vänta. Välkommen till Westernbloggen! :)
Strax utanför Uppsala ligger Sandbyholms Westernridskola, och dit åkte jag imorse. Stället är stort, med nybyggt ridhus och jättefint stall, men samtidigt känns det någorlunda privat vilket jag älskar. Inga småbarn som springer omkring dag ut och dag in. Jag var till och med den enda som var där.
Jag fick hälsa på min nya instruktör som är en av Sveriges bästa westernryttare, det känns häftigt! Efter det gick allt ganska snabbt. Vi hämtade en superfin, snäll quarterhäst (Jady eller Jainy kallades hon om jag inte minns fel, osäker på stavning). Fick borsta, sadla och tränsa. Redan där fanns nytt att lära eftersom westernsadel- och träns ser relativt annorlunda ut jämfört med den utrustning jag har använt i den engelska ridstilen. Jag blev också förvånad att hästen kunde stå helt fritt i gången. De ridlärare jag har haft tidigare har lärt mig att hästen måste absolut vara uppbunden, annars kommer den typ få panik och döda dig. Det är en annan sak jag kommer skriva mycket om här i bloggen - Natural Horsemanship! Bästa grejen inom western om ni frågar mig.
Nu var det många år sedan jag red och därför har jag inte vistas med hästar så mycket. Då har jag utvecklat en svag rädsla för stora djuren. Därför blev jag lite osäker när min tränare gick iväg för att göra annat, medan jag stod med en fri häst alldeles ensam. Men hästen (föredrar att säga “hästen” så jag inte skriver fel namn hehe) var så himla underbar, så det var inga problem och på väldigt kort tid kände jag mig trygg igen.
Vi gick in i ridhuset och jag satt upp (då mina gamla trasiga jeans spräcktes totalt). Min tränare började prata om grunderna i westernridning. Det mesta kom jag ihåg från när jag provade på som liten, men det var ändå kolossalt mycket att ta in på så kort tid! Westernridning är verkligen något helt annat, och nu känns den engelska ridstilen rätt lätt. Där drar man i tyglarna åt det hållet man vill att hästen ska gå, så måste den gå emot trycket för att lyda (Don't get me wrong! Den ridstilen innebär såklart mer än så, all ridning är komplicerad!) Men western är så otroligt avslappnande... Även om det är svårt i början. Det var sannerligen en tuff lektion.
Idag hann jag inte mer än skritta och trava, tiden gick läskigt fort. Det svåraste var att styra tycker jag. Handrörelser och vikthjälper är knepiga, speciellt när jag har svårt att skilja på höger och vänster. Jag fick bland annat lära mig detta:
Börja skritta (lätta en aning ur sadeln, sträck fram tygeln, smacka lite om det behövs) Byta från skritt till trav, hålla igång traven Styra i cirklar Rida sicksack mellan koner Halt från både skritt och trav (sitt djupare i sadeln, trampa ner hälen och säg “whoo”) Backa (tyngre kroppsvikt, höj händerna, dra lätt i tyglarna)Westernridning är en konst... En av de viktigaste huvudreglerna är att inte sätta press i munnen på hästen, genom att dra hårt i tyglarna och styra på det viset. Det kan vara krångligt om man nu är van vid den engelska ridstilen. Om man är nybörjare så kan man ibland använda sig av tyglarna lite grann för att underlätta det hela. Fast nu måste jag lära mig att inte förlita mig på dem!
Första privatlektionen i westernridning blev oerhört lyckad, och jag är glad glad glad!
Nu blev mitt första inlägg här väldigt långt. Men jag kan inte hjälpa det, om man är så passionerad över någonting så måste man helt enkelt få allt ur sig. Det ska i alla fall bli väldigt spännande att få börja skriva här, jag kan inte vänta. Välkommen till Westernbloggen! :)
