Provade som sagt att rida med barbackapaden i söndags. Jag har inte ridit barbacka på hur många år som helst, och det var helt underbart! Gick bättre med two-tracken så nu när jag i alla fall har kommit en liten bit längre så ser jag fram emot att fortsätta öva! När man rider barbacka får man SÅ mycket bättre kontakt med hästen, man känner minsta rörelse man gör (för både häst och människa). Enklare att komma åt med skänklar, det tycker jag är svårast med sadel när så mycket läderremmar och grejer är i vägen, plus att när man rider barbacka hänger alltid fötterna i sin naturliga höjd. Märkte att det var ganska svårt att hålla balansen i svängar i galoppen med barbackapaden i början, men det är ju bara för att jag har förlitat mig på "fel slags balans" i sadel, eller hur jag ska uttrycka mig. Ju mer jag galopperade runt, desto bättre sits fick jag. Lärde mig att slappna av och sjunka ner i sitsen, och då är inte balansen ett problem... TUMMEN UPP FÖR BARBACKAPADEN! Det är bättre att rida med pad istället för totalt barbacka. Dels glider man inte runt på hästryggen då paden är i mocka, och dels blir den också som stoppning/skydd för hästens ryggrad och andra känsliga delar.


Cloudy efter ridning, där ser ni lite hur barbackapaden ser ut. :)

Har haft en grym helg med hela gården-gänget... I will tell you med några bilder.

I förrgår var jag ute på gården för att hjälpa till med höleverans. Men vi fick lite mer än bara hö... Typ halvvägs igenom stora hövagnen så sade höbonden att det låg några katter där. Jag och Elisabeth kilade ner för att titta. En kattmamma med två kattbebisar som hade krupit in i vagnen!!! De hade liksom varit med under resan på motorvägen och allt. Mamman sprang iväg ganska direkt, men bebisarna var kvar. Den ena var död... Stackars snutt... Men den andra levde. Jag har aldrig i hela mitt liv sett något så litet. Så HIMLA pluttig. Som en nyfödd minimalisk korv, fast med päls. Ögonen var inte öppna ännu. Den jamade exakt hela tiden med världens ynkligaste små "mjau". SÅ SÖÖÖÖÖÖÖT.

Vi tänkte i alla fall att mamman kanske kom tillbaka när vi hade gått. Så ungen fick lilla i en stor hink med hö i solen nära stallet. Elisabeth har uppdaterat mig lite nu, och tydligen kom aldrig mamman tillbaka till ungen. MEN hon lyckades mata den med grädde flera gånger så den verkar ju må bra! Hon tar nog hand om den finfint, får bara hoppas att den överlever. Alltså fan, ni bara måste se den. Hur gullig som helst.

I fredags åkte jag ut till gården och sov över en natt. Vid sex på morgonen dagen efter gav vi hästarna frukost, lade på täcken och släppte ut dem i hagen. Vi hann mocka några boxar innan frukost också, ju mindre man har att göra på dagen desto skönare! Åt frukost vid åtta och gjorde sedan klart stallet. Hämtade Bonny (engelska fullblodet) från hagen och arbetade med henne i rundkorallen. Jag körde först och lärde mig otroooooligt mycket tack vare Elisabeth och Bonny! Jag ÄLSKAR markarbete, så sjukt roligt och bra på alla vis. I rundkorallen tar vi av grimman helt och hållet och använder oss av kroppsspråket. Började med att få ut Bonny i spåret och jobbade henne sedan i skritt, trav och galopp. När jag stannade kom hon in till mig i mitten, jag gick, hon följde efter varenda steg jag tog. Jag stod bredvid henne och backade, då backade hon. Så fantastiskt fint!!! Efter det arbetade Elisabeth med Bonny mer i rundkorallen och jag såg på, försökte snappa upp ännu mer att lära. Trots att det hela handlar om kroppsspråk och lyhördhet så lär man sig alltid något av att iaktta andra erfarna hästmänniskor! :)

Idag fyller min älskade syster 20 år! GRATTIS TILL HENNE!!! Tänk... hon har levt i TJUGO år. Det är rätt lång tid det. Hon är officiellt vuxen. För ett par veckor sedan, kanske mer, så följde hon med mig ut till gården. Som jag skrivit förut var min syster väldigt hästrädd sedan en olycka hon var med om som liten. Men inte nu längre, hon slappnade av totalt ute i hagen och became one med de stora djuren. Så duktig. Hon fick rykta Cloudy och till och med RIDA. Very good indeed. Bilder från den dagen: