Har idag varit på stan med Katja. Vi drack smoothies på Naked Juice Bar och tittade efter träningskläder. Vi hittade inga bra. Sedan gick vi upp till mig en stund.

Annars har jag hunnit träna idag, var skönt. Kondition, axlar, mage, rumpa, lår och lite armar. Nu ska jag äta lunch och sedan ska jag ut på stan för att leta efter bra träningstights. Med en ficka för min iPhone. Efter det rullar jag, mamma och pappa till Church Street.

Bara tänk hur mycket längre jag skulle ha kommit om någon hade lärt mig hur hästen fungerar på riktigt!!! Då hade jag blivit mer självsäker i ridningen/hästhanteringen och förstått mig på olika situationer där det krävs lite logiskt tänkande. Istället får jag göra det nu, när jag är fullvuxen och när hjärnan har svårare att få saker att sjunka in. Det var precis samma sak när jag gick i lågstadiet. Jag suger på matematik och det är inte konstigt - för ingen jävla lärare tog sig tid att hjälpa mig! Mamma berättade att hon var på utvecklingssamtal och lärarna sa att "det går så bra för lilla Kristin!". Sedan var jag sjuk i några veckor och fick hem alla skolböcker. Då såg mamma att jag hade kluddrat över varenda sida i matteboken, liksom hur sjukt är det inte att ingen lärare lade märke till det?

Jag tror att ju längre tid ridskolorna fortsätter med sina tysta säkerhetsregler, desto fler vuxna ryttare kommer vi se i framtiden som inte vill eller kan hantera sina hästar naturligt och bra. Det är så viktigt att man lär sig rätt från allra första början! Att "de bara är barn som vill ha kul" är ingen ursäkt... Hästar är inga leksaker, de är precis som oss - riktiga djur med känslor. Och de ska vi respektera. Då kommer man väl också få se vilka som är intresserade av hästar på riktigt - de som tänker "fan, tråkigt att lära sig om hästhantering" kommer uppenbarligen sluta, och de som blir ännu mer intresserade kommer istället bli skitbra hästmänniskor. :)

Glömde berätta att jag, mamma, pappa och syster åkte ut till gården för någon vecka sedan bara för att hälsa på hästarna och Elisabeth efter ett långt vinter-break. Vi stannade bara en kort stund, men det var mysigt att vistas bland de stora, snälla djuren igen! Prinsen såg ut att ha växt väldigt mycket, men det är väl bara för att jag inte hade sett honom på några veckor. PEPPA VÅREN!!!

Det är inte vackert om det är smärtsamt...

Hästar söker alltid ledarskap och därför fungerar rangsystemet så bra. Visst bestämmer ledaren det mesta, får sin mat först och knuffar bort andra hästar när de kommer för nära. Men den är ingen ondskefull tyrann, det är vi människor som lyckas sätta oss i den positionen. Och rangordningen, den kan ju alltid ändras. Hästen som är högst i rang skyddar sin flock, om de måste fly ser ledaren till att de långsammare hästarna hänger med, och därför utsätter ledaren sig själv ofta i fara. DET är äkta ledarskap enligt mig! :) Människan vill däremot bara se tuff ut i de flesta fallen. Jag har sett att i många rodeo-tävlingar flyr människan för sitt liv när tjuren attackerar hästen, som får lida till döds eller svåra skador för att människan skulle demonstrera sin självsäkerhet. Det är inte ledarskap någonstans.

Hästen är vår kära vän, inte vår slav. Den ställer upp på det allra mesta och har inte så mycket att säga till om. Det minsta vi kan göra är att visa vår uppskattning och spendera lite tid med djuret utan att kräva någonting alls från det. Visst ska hästen jobba om man ber om det. Men innan, mellan och efter arbetet kan väl de vardagliga sakerna ske lite grann på bådas villkor i alla fall? Det älskar jag med gården där jag hjälper till/rider, det är så avslappnat på den fronten. När vi rider så är vi fokuserade, men om hästarna står uppbundna utomhus och bara väntar så får de väl självklart se sig omkring, äta gräs och hålla sig sysselsatt. Andra skulle inte ens låta hästen sniffa på marken... Eller om en hästen böjer sig ner för att klia sig på benet under ridning så kör ryttaren upp huvudet på den direkt. Låt oss lätta på kontrollbehovet! "Behandla andra som du själv vill bli behandlad" gäller även för våra underbara, lurviga vänner.

Jag är ju fortfarande relativt grön med hästarna. Men det viktigaste av allt är att vara öppen för att lära sig och att våga göra misstag, annars kan man aldrig gå vidare. Egentligen lär man sig allra bäst från hästarna själva, om man bara lyssnar till deras kroppsspråk och tänker logiskt (just logiken är inte min starka sida, och det gäller nästan allt här i livet hehe).

Avslutar med "hästens bön" som jag har publicerat tidigare här i bloggen, jag tycker att den är så sann och fin!

The Horse's Prayer

I'm only a horse, dear master, but my heart is warm and true.
I'm ready to work my hardest, for the pleasure of pleasing you.
Good corn, hay and water, are all that I wish to ask.
And a warm dry bed to rest on, when I've finished my daily task.
Don't strike me in needless anger, if I'm slow to understand,
But encourage my drooping spirits with a gentle voice and hand.
Finally, oh my master! When my health and strength are gone,
When I'm getting old and feeble, and my long life's work is done.
Don't sell me to cruel or strange owners, to be slaved to my last breath,
But grant me the untold blessing of a quick and painless death.
That, as you have always found me a patient and loyal friend,
The years of my faithful service may be crowned by a peaceful end.
I plead in the name of the Savior, who cares when the sparrows fall,
Who was born in a lowly stable, and knows and loves us all.

Your faithful and loving friend,
The Horse

Lurven har fått en ny låda som han är väldigt stolt över. Han älskar att bädda omkring med min rosa halsduk som ligger där. I bakgrunden ser ni hans bästa kompis, rosa mjukisgrisen...

Handgjord in i minsta detalj av Jonah Thompson (native american) från USA. 18", A-minor, six holes, eagle totem med en wild turkey feather. Den. Är. Så. VACKER. Och ljudet, det är helt otroligt!!! Man brukar säga att "ord kan inte beskriva" till allt nu för tiden. Men nu är jag seriöst - ord kan inte beskriva hur perfekt denna flöjt är! Jag älskar den!

Flöjten är gjord av pine-trä. Man kan välja att få flöjten "cedar stained", men jag vill ha min flöjt i sin originella träfärg. Den dagen jag äger en cedar looking flute så ska det vara äkta ceder. Dessutom gillar jag verkligen den blonda färgen!

Värd varenda krona. Det blev en sagolik present till mig själv för hur hårt jag har jobbat (och hur lite jag har shoppat) under det senaste halvåret. Jag och min flöjt kommer med all säkerhet leva lyckliga i alla våra dagar! Här kommer en miljon bilder:

Bästa Rick Gore visar vanligt herd behavior (flockbeteende kan man kalla det), han observerar alla dessa hästar och talar om vad som händer, spännande vare sig man är hästintresserad eller inte! Personligen så älskar jag att iaktta en flock, för man ser väldigt tydligt och väldigt direkt hur rangordningen är. Jag tycker att människan inte ska lägga sig i för mycket i flockens beteende eftersom det handlar om hästarnas naturliga instinkter, men det Rick Gore gör i sina videos är ändå väldigt bra. Han visar helt enkelt hästarna att han är högst i rang så att de respekterar honom och litar på honom.

Det han också fokuserar mycket på är att flocken ska kunna äta tillsammans i harmoni. Förr skulle jag inte bry mig så mycket om just det och tänka att hästarna får väl sköta sitt rangsystem själva, men nu tycker jag faktiskt att det är viktigt. Det blir mycket säkrare för en människa att stå i mitt i en hästflock - som en del av flocken - om hästarna har lärt sig att man inte behöver knuffa undan varandra hela tiden. Det leder ju lätt till att någon häst blir tillsagd, biten/sparkad, springer iväg och råkar stöta in i någon. Inte en trygg omgivning för en människa. Inte hästarna heller för den delen. Men de djuren råkar ju vara lite större och lite starkare...

Nyårsafton var awesomeness. Först var det middag hemma hos mig och syster, knytkalas för att vara mer specifik. Det var jag, Fia, Krille, Sami och Linnea. Senare kom Katja, Ammis, Karin, Thomas, Malin och Sammy. Det var kul, vi drack och åt gott till vår ultimata Spotify-lista. Vid elvatiden drog vi alla till Goya. Jag och Krille gick i förväg eftersom vi var säkra på att det skulle vara lång kö. Men det var det inte, alla människor kom när vi väl var inne. Vi gick ut på torget vid tolvslaget där det var packat med kyssandes, fulla människor och sedan dansade vi tills klubben stängde.