Westernridningens teknik och utrustning kommer från Spanien redan på 1400-talet. När de spanska vaqueros (cowboys) erövrade Amerika på 1500-talet tog de sina hästar med sig. Då kallades inte ridtekniken för “westernridning”, utan det är ett uttryck som USA utvecklade med tiden eftersom det var i den Amerikanska Western under slutet av 1700-talet som metoden fick sin explosion.



Amerikanerna upptäckte fördelarna med att kunna samarbeta med sin häst. Nu blev det hårda arbetet på ranchen mer avslappnat för både häst och människa, vilket gjorde att man utan problem klarade av en lång arbetsdag utan att bli för trött.

Men trots detta var boskapsskötandet ett slitsamt och enformigt yrke. Det tog inte lång tid förrän ryttarna uppfann olika tävlingsgrenar för att jämföra sina ridkunskaper med varandra, vilket genast gjorde vardagen mer spännande. Ranchägarna började arrangera tävlingar där alla som ville fick visa upp vad de kunde inför en jublande publik. Det var också ett bra sätt för arbetslösa boskapsskötare att bli sedda om en arbetsgivare som sökte potentiella människor för jobb, var närvarande vid tillställningen.