Var på personlig träningsvägledning också. Satte ihop ett finfint schema med PT Pauline. Skulle egentligen träna efteråt men var tvungen att springa hem och laga mat. Jag gjorde citronbitare, riktig potatismos med spenat, rivna morötter och hollandaisesås, så JÄVLA GOTT!!! Väldigt stolt över min måltid. Jämt när jag lagar mat så smakar det konstigt, icke välgjort liksom. Men nu låg maten på samma nivå som mammas. ♥ Är så stolt att jag ger er en bild:

Ikväll har jag varit på ZUMBA med Karin och det var skitkul! Precis som jag hade förutspått. Det var däremot svårt att lära sig alla steg, precis när man kände att man hade bemästrat en specifik rörelse så var det dags för en ny. Jag svettades och svettades, försökte greppa tag i vattenflaskan under de två sekunderna mellan varje låt. Jag var verkligen död efteråt.

Om ni inte vet vad Zumba är så förklarar Wikipedia det så fint: "Zumba är en dansbaserad träningsmetod som fokuserar sig på de latinska dansstegen, som exempel salsa och samba. Tillsammans med aerobicssteg bildar de en kombination som blir en dansworkout till latinsk musik."

Har idag varit på stan med Katja. Vi drack smoothies på Naked Juice Bar och tittade efter träningskläder. Vi hittade inga bra. Sedan gick vi upp till mig en stund.

Annars har jag hunnit träna idag, var skönt. Kondition, axlar, mage, rumpa, lår och lite armar. Nu ska jag äta lunch och sedan ska jag ut på stan för att leta efter bra träningstights. Med en ficka för min iPhone. Efter det rullar jag, mamma och pappa till Church Street.

Lurven har fått en ny låda som han är väldigt stolt över. Han älskar att bädda omkring med min rosa halsduk som ligger där. I bakgrunden ser ni hans bästa kompis, rosa mjukisgrisen...

Nyårsafton var awesomeness. Först var det middag hemma hos mig och syster, knytkalas för att vara mer specifik. Det var jag, Fia, Krille, Sami och Linnea. Senare kom Katja, Ammis, Karin, Thomas, Malin och Sammy. Det var kul, vi drack och åt gott till vår ultimata Spotify-lista. Vid elvatiden drog vi alla till Goya. Jag och Krille gick i förväg eftersom vi var säkra på att det skulle vara lång kö. Men det var det inte, alla människor kom när vi väl var inne. Vi gick ut på torget vid tolvslaget där det var packat med kyssandes, fulla människor och sedan dansade vi tills klubben stängde.

Här får ni en bild på astaggade Linn och Krille:

Min syster sitter tydligen på ett tåg till Gävle, hon ville spontanfesta. Rockbaren? Så måste duscha.

Sorgligt nog så dog älskade Helmer alldeles för tidigt. Han fick någon slags knöl i munnen som var tvungen att opereras bort. Han kunde inte ens äta för att det gjorde så ont för honom. Veterinären trodde att han skulle klara sig fint efter operationen, men så var inte fallet... Jag glömmer aldrig hur han kom hem med ett HÅL rakt in i munnen. Kinden var borta. Han kravlade runt och såg ut att vara i enorm smärta. Eftersom kroppen inte riktigt hade vaknat till ännu så släpade han bakdelen efter sig, som att bara armarna hade fått känsel... Det var så hemskt!!! Eftersom det bara blev värre och värre så lät vi honom somna in.

Vissa människor tycker att kaninälskare är patetiska. Andra kan förstå att kaninen faktiskt också är ett liv med riktiga känslor. Jag, mamma och Fia var väldigt ledsna efter Helmers död. Jag kände mig ganska död själv, det var en sådan obehaglig känsla att inte ha ett litet djur i familjen. Så tomt. Men en dag, precis efter att jag hade slutat gymnasiet för andra gången och allt var botten, så gick jag och mamma in i en djuraffär, bara för att titta. Men butiken var tyst och övergiven. Inga djur. Vi skulle precis gå därifrån när mamma skymtade något i en bur som låg lite undangömd. Bakom ett litet trähus i buren satt en minimalisk, grå lurv. Den verkade gömma sig och kastade ett oroat getöga. Ensam och rädd. Vi fick hålla den.

"Den" visade sig vara en hane. Bara några veckor gammal, lite yngre än vad kaniner vanligtvis brukar vara innan de kommer till butiken. Jag minns så väl hur han kändes! Ynklig, späd och knotig. Lätt som en fjäder, en mjuk dunboll. Jag och mamma tittade på varandra. Sedan sa mamma: "vi köper den". Så samma dag, samma sekund, tog vi hem Lurven. Eftersom vi bodde i byggnaden bredvid så gick allt väldigt smidigt. Första minuterna låg jag i min säng och lät Lurven inspektera själv. Efter ett tag hoppade han upp på mitt bröst och lade sig i and-posititionen. Och där låg han i säkert två timmar och stirrade på mig.

Det är ganska otroligt hur min familj alltid får våra kaniner ("hela" två stycken haha) så lyckade! Lurven slickar också exakt hela tiden. Han har aldrig bitit en människa i hela sitt liv, och inte Helmer heller för den delen. Okej en gång nypte Lurven till min morbror försiktigt i fingret, men det var bara för att min morbror alltid retar honom. Däremot så är Lurven inte riktigt avslappnad som Helmer var när det kommer till att ligga ner bland människor. Jag försöker uppmuntra honom till att lägga sig ner medan jag klappar honom. Samma sak att jag närmar mig honom medan han ligger ner, men då blir han alltid nervös och sätter sig upp. Men idag, IDAG! Vilka framsteg!

Lurvens favoritställe i mitt rum är en korg som han kryper in i. Där ligger han alltid, i antingen limpa-positionen eller and-positionen. Så idag lade jag mig själv på golvet, ungefär så nära korgen att min näsa stack in. Lurven satt i sin korg och slickade på min näsa hejvilt. Efter en stund tröttnade han och tvättade sig istället. Då och då klappade jag honom på nosen vilket han älskar. Varje gång jag gör det och slutar så pussar han mig för att säga "mer mer mer!".

Till sist började han gå runt i cirklar, alltså förbereda sig för att lägga sig ner. Och det gjorde han. Men första gången låg han ganska stelt i and-positionen. Och det är limpa-positionen som jag är ute efter, den ultimata avslappnade vilopositionen för lurvar. Men sedan reste han sig igen. Och efter det... KASTADE han sig på sidan! Det var så otroligt sött att jag dog. Bara för att jag låg så nära! Däremot var hans huvud fortfarande stelt och kontrollerat. Så mycket sakta rörde jag min hand närmare och närmare. Varje gång han ryckte till lade jag ner handen. Det tog cirka fem minuter att ta mig fram helt men det var det värt. Jag klappade honom på huvudet. Han såg lite nervös ut, men ju mer jag klappade, desto lugnare blev han. Till slut lade han huvudet mot korgens kant och STÄNGDE ÖGONEN! Snacka om att jag fick Lurven-är-snuttig-panik. Jag fick till och med luta mig fram och ge honom en puss på nosen!!! Efter det reste jag mig sakta och gick därifrån, så att han förstår att jag inte stör honom när han ligger ner och jag är i närheten. Lurven-framsteg!!!

Ni vet väl att Lurven har en egen Facebook-sida? Han har 130 fans nu for God's sake! Klicka!